tisdag 25 april 2017

Jag kom igen!

Jag har inte skrivit något här på drygt ett halvår. Senast var på min sista dag som yrkesverksam. En deppig dag då framtiden såg rätt grå ut och jag hade inte mycket lust för något framöver. Ändå slutade inlägget med ett litet försök till framtidstro med utropet - Jag kommer igen!

Och nu är jag här. Ett halvt år har bara gått. Vad har jag gjort? Vad gör jag nu av min tid? Hur använder jag mina resurser. Den första tiden - efter en semesterresa till Spanien och en "pensionärskryssning" till Åland - så gick jag in i en vardagslunk som blev rätt introvert och kom att mycket handla om att finna plats i den lilla världen. Mycket mat och bak - med assistans så klart. Det är roligt och tillfredsställande att skapa något som blir något man kan se och ta på, ja till och med äta upp. Det är annat än remissyttranden och strategier och måldokument.

Så hösten gick - och vintern. Och så är det nu plötsligt vår. Livet går sin gilla gång, dagarna går och jag gör det bästa av tillvaron trots att jag fortfarande saknar strukturen som ett arbete ger. När jag så igår totalt missade ett styrelsemöte i en av de styrelser jag är aktiv i så blev det som en vändpunkt. Plötsligt kände jag att - nej det här planlösa - det duger inte! Det fungerar inte för mig. Jag är ju ett grundmurat kontrollfreak och som ett sådant så behöver vardagen ordning och reda. Jag är säker på att många andra som blir pensionärer tycker om just det ostrukturerade, att ta dagen som den kommer och njuta av det. Men nej, det är inget för mig. Så i fortsättningen ska jag se till att varje dag har en plan, ett förväntat innehåll. Det behöver inte fylla varje minut men det ska ge min vardag de ramar som jag märker att jag behöver.

Så det får bli ett "schema". (Gud så trist, tänker säkert många...). Jag stoppar in jympan en gång i veckan, besök i vår lokal som är knutet till det lokala DHR-engagemanget, genomgång av mejlen varje dag knutet till det andra styrelseuppdraget jag nyss fått som sekreterare i FQ (Föreningen Kvinnor och Funktionshinder), matlagning, städ och fix hemma - och så mitt allra senaste uppdrag som jag åtog mig självmant. Jag ska hålla ihop, organisera och administrera vår samfällighets midsommarfirande här på Ostra Knall. Ett uppdrag som inte liknar något annat jag gör, men jag tänker som Anna Barsk Holmbom "Hur svårt kan det va´?" Jag har ju trots allt administrerat och genomfört en och annan konferens, seminarium och liknande evenemang genom åren i mitt jobb - så det ska väl gå.

Nu börjar utomhussäsongen också - snart i alla fall - än så länge är det riktigt kallt aprilväder. Men snart så, då lockar trädgården med blommor i krukor och rabatter som ska skötas. Så mycket annan odling blir det inte. Någon enstaka tomatplanta eller två i uterummet. En chili, en physalis och någon ytterligare växt kanske. Och så blir det sommar och resa till Skåne och ett par dagar i Danmark och så rullar livet på.

Så med min nya beslutsamhet att ge mitt liv lite mer planerat innehåll, lite mera struktur och organisation så känns det plötsligt lite lättare. Lite musik och några TV-serier piggar upp tillvaron också. Och så följa med lite lagom i den stora världen och i sociala medier - förfasas, uppröras, beröras, glädjas och känna framtidstro. Och så till sist de VIKTIGA människorna som finns runt mig. Inte minst.